Framtidens fabriker?

I går kväll besökte jag projektet ТКАЧИ som ligger i en nedlagd fabrik i de södra utkanterna av St Petersburgs centrum. ТКАЧИ har underrubriken kreativnoe prostranstvo som i Sverige säkerligen hade översatts till creative space. Projektet ligger i ett gammalt bommulsspinneri och jag var där för att lyssna på föredraget Framtidens fabriker. Vi fick först höra om internationella  konstcentrum i gamla industrilokaler som Spinnerei i Leipzig, Kunst-Werke i Berlin eller Tate modern i London. Sedan begav vi oss till Ryssland och kulturprojekt i före detta fabriker i Moskva, St Petersburg, Perm och Jekaterinburg. Godisfabriken Röd oktober i Moskva var landets första postindustriella konsthärbärge, men här kan man fundera på vad som egentligen är post: choklad under namnet Röd oktober finns fortfarande till salu överallt, medan utställningsprojektet verkar vara nedlagt.

I S:t Petersburg är det mest framgångsrika projektet förmodligen Этажи som är inrymt på 5 våningar i ett fd bageri (på ryska chlebozavod – bokstavligen brödfabrik – vilket ger en lite mer industriell känsla…) på Ligovskij prospekt, ett stenkast från min första ryska värdinna. Fast när jag bodde där hade inte Этажи öppnat. Där finns utställningslokaler, kafé, vinbar och aktiviteter som kuratorskola, och  konsthantverksmarknader. Till sist fick vi höra om den plats vi befann oss på. ТКАЧИ är ett nytt projekt, just nu pågår en videoutställning men det är meningen att lokalerna ska fyllas med allt möjligt.

Den slitna lokalen är fylld av unga, välklädda och trendiga människor. Alla fryser, för den nedlagda fabriken har ingen uppvärmning och det är en ovanligt kylig junikväll. ”Jag antar att många av er har varit där” säger föredragshållaren om Tate modern. ”Har du?” viskar kompisen bredvid och ser imponerad ut när jag nickar. För många av mina ryska bekanta är en resa till London något man bara kan drömma om. Men publiken hade passat in på vilket som helst av de ställen hon pratar om. Postindustrialismen är en internationell estetik: Loft wine bar högst upp i projektet Этажи hade likaväl kunnat ligga i Stockholm, Berlin eller New York. (Om det inte vore för den fina utsikten över de petersburgska hustaken förstås.)

Krasnaja znamja. Monumentet framför fabriken berättar att här bildades 1923 Petrograds första pionjäravdelning.

Men vad passar väl bättre i en gammal fabrik än ett konstverk om fabriksarbetare? Så för att fortsätta industriarvstemat begav jag mig idag till fd trikåfabriken Krasnoe Znamja – röda fanan – för att se videoinstallationen La Fabrique av Tania Mouraud. Jag är tvungen att gå runt kvarteret två gånger innan jag hittar ingången till utställningslokalen. Den enorma installationen, som ändå bara upptar en liten del av lokalen, visar arbetare i Indiens textilindustri som utför monotona arbetsuppgifter under öronbedövande oväsen. Om Norrköpingsbekanta Sound machine (också det ett verk av fransk konstnär på temat textilindustri) hade varit på den här volymen den helt klart gjort ett annat intryck. Det är mycket effektivt, och jag börjar tro lite på konsten som politisk kommentar ändå. Men jag är helt ensam på utställningen, och jag har en misstanke om att ett några år gammalt franskt konstverk i en fallfärdig rysk fabrik inte har så stor genomslagskraft.