På artillerimuseet

En gång för länge sedan, närmre bestämt 1 mars 2005, så var jag på artillerimuseet i St Petersburg. Jag pluggade på Herzenuniversitetet, och exkursionen var en del av det militärpatriotiska program som skulle förbereda oss (dvs studenterna på fakulteten för ryska som främmande språk) inför 60-årsjubileet av andra världskrigets slut. Jag minns det exakta datumet eftersom det var en sådan där riktigt gnistrande fin vinterdag. Soligt men rejält kallt. Stod i solen på gården framför museet och njöt av vädret, men våra ryska lärare rynkande på näsan och fnös åt vintern – det var ju första mars, vårens första dag!

Lärarna, de följde oss – fyra svenskar och jag vet inte hur många kineser – till entrén och försvann sedan snabbt från platsen. Vår guide var en sträng medelålders dam som pekade på utställningsföremålen med en käpp medan hon snabbt och uttryckslöst berättade om dem på ryska. Jag har fortfarande problem med att förstå ryska guider, och på den tiden var det bara inte möjligt. De andra svenskarna förstod ännu mindre, och vi tröttnade snabbt på guidningen och gled i väg från gruppen och tittade planlöst på sal upp och sal ned fyllda med allehanda vapen. De något mer väluppfostrade kineserna genomled dock lydigt guidningen ända till slutet. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig mer gå dit. Men, man ska ju som bekant aldrig säga aldrig.

Fem år senare har plötsligt allehanda krigsattiraljer blir betydligt mer spännande när man sett dem halvt sönderrostade i en mosse, och jag har dessutom ett antal nya bekanta som med bravur tagit över stafettpinnen från Herzenuniversitetet vad gäller min militärpatriotiska fostran. Så när det konstaterats att min kännedom om artillerimuseet, enligt Ingrijas medlemmar det bästa museet i S:t Petersburg (en av dem jobbar till och med där), var bristfällig så föreslogs det att vi skulle gå dit. Och jag tänkte ”varför inte?” och tackade ja.

Fast när inbjudaren sa att vi skulle träffas klockan 11 för att hinna se allting innan museet stängde (klockan 5) var det väldigt nära att jag ändrade mig. 6 timmar artilleri? Jag hade dessutom redan under minnesvakten märkt att den här i vanliga fall tystlåtna grabben kan prata i all evighet om militärhistoria…

När vi kom till biljettkassan blev jag som vanligt när man går på museum med ryssar beordrad att hålla tyst. Det är nämligen (stor) skillnad på priset för ryssländska medborgare och utlänningar, så det gäller att försöka smuggla in sina gäster till det lägre priset. Jag insåg att det var betydligt lättare att intressera sig för föremålen när det var någon som bara för dig, i normal samtalston och takt, förklarade vad det var för något och när vi gick genom första salen där det fanns märkliga medeltida krigsmaskiner och troféer från stora nordiska kriget med Karl XII:s monogram tänkte jag att det här var ju inte så farligt.

Men artillerimuseet är verkligen enormt, och vi tittade noggrannt på allting. Det fortsatte genom seklerna med vapenteknologins utveckling, jag fick skillnaden mellan alla gevär förklarad för mig i lite större detalj än jag kanske skulle önska, kunde beskåda Katiusjas ”stalinorgelns” evolution, gick igenom en minnesutställning tillägnad AK47:ans skapare Kalasjnikovs 90-årsdag där man kunde beskåda ca 100 olika varianter av detta vapen… Och någonstans efter andra världskriget så slutade liksom hjärnan att ta emot mer militärhistorisk information, fötterna värkte och lite mat hade inte varit fel heller. Vi lämnade museet samtidigt som man kunde höra från Peterpaulsfästningen att klockan slog fem.

Slutomdöme: Det var förvisso betydligt intressantare den här gången, men nu tänker jag verkligen inte gå till artillerimuseet någon mer gång!

Annonser

0 Responses to “På artillerimuseet”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s




Flytt på gång!

Jag håller på och flyttar den här sidan. Än så länge försöker jag komma i håg att publicera inläggen här också, men flytta gärna med mig till blickmotost.se redan nu!

RSS Rysk mosaik

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Annonser

%d bloggare gillar detta: