Flera nyanser av brunt

I det senaste, som tyvärr också är det sista, numret av Kultura är temat Images of Fascism in Contemporary Russian Culture. Fokus är mestadels på film, men det handlar även om musik och mer generell samhällsanalys. Artiklarna, särskilt de inledande analyserna, diskuterar mångtydigheten i begreppet fascism. Benämningen på fienden under andra världskriget var alltid fascism, och under efterkrigstiden gick viss inflation i begreppet som fick beteckna alla sovjetstatens ideologiska fiender. Fascistiska symboler var därför ett tacksamt provokationsmedel och det finns därför en ”humoristisk fascism” i Ryssland, exemplifierad bland annat av nationalbolsjevikiska partiet, där det ibland är oklart vilket ideologiskt innehåll som finns bakom masken. Och i tillägg finns en skrämmande stor förekomst av högerextremt våld.

I någon av artiklararna skymtar hypotesen att just det sovjetiska användandet av begreppet fascism har försvårat erkännandet av problemet med högerextrema grupper inom Ryssland. Hur kan det finnas fascism mitt ibland oss? Det är onekligen något av en paradox med ryska nynazister, men det finns alltför många av dem. Ytterligare försvårande är att den officiellt sanktionerade patriotismen ibland kan vara svår att skilja från mer fascistoida uttryck. Något som, tycker jag, blir tydligt i samband med den nya högtiden nationella enighetsdagen i november.

Kultura är en skrift som getts ut  med fyra nummer per år av Forschungsstelle Osteuropa (Univeristetet i Bremen) på tyska och engelska (eftersom min tyska tyvärr är dålig är det den senare varianten jag benyttar mig av) med korta, lättfattliga texter av forskare med kulturella perspektiv på Ryssland.