Böckernas väktare

Jag fick en ny kompis idag, katten Musia. Hon är medarbetare på Majakovskijbiblioteket och ska se till att inga möss kommer och hotar boksamlingen. Till övrigas stora förvåning gick hon och la sig i mitt knä ”hon brukar hålla sig på golvet” och jag hör för mitt inre australiensiske James som muttrar ”bloody Swedish”. Han är nämligen helt övertygad om att det är något med svenska språket som fullständigt förhäxar katter och gör dem tillgivna mot främlingar på ett sätt som de aldrig brukar vara. Och tydligen fungerar det även på ryska katter.

Alla bibliotek har katter fick jag förklarat för mig. (Och arkiv, och universitet och Eremitaget.) Det har sina goda sidor det här landet tycker den icke-allergiske kattvännen och försöker föreställa sig ett svenskt bibliotek med sådana medarbetare.