Att förstå Ryssland…

På julaftonskvällen hör jag plötsligt en bekant röst på radio. "Men det är ju min kompis!" säger jag förvånat till mamma. Var hon med på demonstrationen i Moskva? Den som skedde där längst ut i periferin av mitt medvetande. Jo, jag hade kikat på lite rapporter,  men det var ju ändå julafton, det var liksom mer prioritet på att försöka umgås med mormor och morfar och andra sånna där julsaker.

Ni har väl märkt det på tystnaden här, men den senaste månadens händelser i Ryssland har liksom gått förbi mig lite på sidan. Jag har naturligtvis noterat dem, läst en hel del som skrivits, funderat en del för mig själv men mest har de svepts bort i en flodvåg av annat. Av måsten – delvis Rysslandsrelaterade – som krävt alldeles för mycket energi och koncentration. Det har alltså varit en märklig december för en Rysslandsintresserad. Jag engagerade mig aldrig särskilt i parlamentsvalet, hade väl blivit så smittad av den uppgivna cynism som präglar nästan alla ryssar jag känner. Eller ska jag säga präglade? För plötsligt är det politiska statusuppdateringar om jag loggar in på vkontakte, sådana som jag aldrig tidigare hört bry sig om sånt diskuterar nu engagerat landets framtid och massdemonstrationer… Nej inte trodde jag vi skulle få se massdemonstrationer om det som förut bara var föremål för cyniska skämt.

Och medan jag inte ens har hunnit samla mig, har många kommenterat det här mycket bättre än jag någonsin kommer att göra: Rysk mosaik har svämmat över av valrelaterade inlägg, och mina gamla NUPI-bekanta har såklart något att säga om saken, precis som Sean's Russia Blog.