När folk i Ryssland frågar vad min man gör, brukar jag svara att han är tjinovnik. Fast bara när han inte hör, tjinovnik är nämligen en yrkesbeteckning som får byråkrat att låta romantiskt i jämförelse. Blickarna man får tillbaka brukar vara minst sagt frågande, vilket jag tycker är oförklarligt festligt, men jag har lovat att ge honom en lite mer glamorös (och rättvis) yrkesbeteckning i framtiden. Statstjänstemannen är en vanlig figur i rysk litteratur, och det är sällan i hjälterollerna vi ser en tjinovnik. Och ryssars föreställning om tjinovniki präglas inte bara av romaner utan misstänker jag egen erfarenhet av lättja, inkompetens och oförklarlig nit på vissa områden.
Därför fnissar jag mig igenom inlägget We Await You, Merry Gnome som berättar om hur en affisch om en barnpjäs med just detta namn avlägsnades Omsk iför presidentens besök. Tjinovnikerna ville undvika att den inte så högväxta presidenten skulle ta illa upp.
När man läser om de tragikomiska ryssländska försöken att behaga makthavarna, kan man ju också ha i minnet hur man i Göteborg målade en sida av alla hus i Hjällbo (eller något liknande) inför EU-toppmötet 2001. Politikerna skulle åka förbi och se på förorten… Återstår att se vilka potemkinkulisser som kommer att resas i Stockholm inför det där bröllopet i juni.
Med blicken mot öster 
0 Svar to “Don’t mention the gnome”