Jag har inte riktigt uppbådat det intresse som jag kanske borde för 300 års jubileet av slaget vid Poltava häromdagen, men är tacksam över ett så passande märkesdatum som aktualiserar de svensk-ukrainska-ryska relationerna när jag ska söka pengar för mitt projekt som involverar dessa länder. (Jubileer verkar vara humanistens bästa vän.) DN har haft en ganska utförlig rapportering, och jag har tittat på bilder av Karl XII som flyger business class (i statyform) och från iscensättningen av slaget som ägde rum på själva jubileumsdagen. (De 200 som deltar i rekronstruktionen är dock långt ifrån de 45000 som deltog i det riktiga slaget.) Och idag har DN:s pappersutgåva en artikel om firandet med en karta som visar var Poltava ligger.
Ukrainas president Jusjtjenko har varit mån om att lyfta fram pakten mellan ukrainska kosackledaren Mazepa och Karl XII och ska flera gånger ha sagt ”Vid Poltava firar vi 300-årsjubileet av pakten mellan Ukraina och Sverige.” Den svenska regeringen har varit mer avvaktande… En av teorierna kring ukrainas blågula flagga är förresten att det är en koppling till Sverige (annars sägs det ofta att det är den blå himlen över de gula sädesfälten – så man minns vilken sida som ska vara upp och vilken ner.)
Hur som helst, när det självständiga Ukraina ska skriva om sin historia görs kosackledaren Mazepa till en nationell hjälte som kämpade för ett självständigt Ukraina. Jag har mina misstankar om att Ukraina som stat var ett minst sagt luddigt begrepp för hetman Mazepa, nationalismen som idé är i alla fall betydligt yngre än slaget vid Poltava. Mazepa var under många år lojal med Peter I, han hade fått mycket av sin engendom i gåva från tsaren och deltog till en början på den ryska sidan i stora nordiska kriget. När han kände sig hotad av den polske kungen bad han Peter I om hjälp, tsaren nekade eftersom han ansåg att alla trupper behövdes för att bekämpa svenskarna. Detta fick Mazepa att byta sida och alliera sig med Karl XII, det var dock bara en mindre del av kosackerna som följde honom.
Kosackerna som är populära symboler i det självständiga Ukraina görs förresten också gärna till ryska nationalister. Så t.ex. i den nya filmateriseringen av Taras Bulba (förskräckligt dålig film för övrigt) där kosackerna både vid middagsbordet och gurglande av blod på slagfältet uttalar ”russkaja zemlja” (den ryska jorden) ett oräkneligt antal gånger. Gogols novell ska förresten finnas i två versioner: en från 1835 som är mer ”ukrainsk” och sedan en från 1842 som är mer ”ryssvänlig”. Och på tal om jubileer är just Gogol föremål för ett sådant i år, det är 200 år sedan hans födelse. Gogol växte upp inte långt från just Poltava och många vill göra honom till en ukrainsk författare istället för en rysk – men då under namnet Mykola Hohol (stavningen av efternamnet är dock på båda språken Гоголь, men uttalet skiljer).
Slaget i Poltava är en stor rysk seger som man kan ta fram mot svenskarna, som t.ex. efter att Ryssland besegrade Sverige i fotbolls-EM förra året. I den ryska rapporteringen står dock inte många ord om Mazepa, och det hela framställs som en rysk-svensk affär. Från S:t Petersburg rapporteras om en iscensättning av slaget och firande i parken vid Peterhof, ett av de pampiga slotten utanför staden. Petersburg är långt från Poltava men var i högsta grad inblandat i stora nordiska kriget (1700–1721) eftersom staden som hade sin tillblivelse under de åren byggdes på mark som nyligen erövrats från Sverige.
Mer på temat:
DN: Ukrainare firar Karl XII i Poltava
DN: Minnesmärke avtäckt i Poltava
DN: Ukrainska missnöje vid iscensatt poltavaslag
SR: Slaget i Poltava pågår ännu
KP.UA: Под Полтавой собрались украинцы, шведы и русские. Но не сражаться, а праздновать
Med blicken mot öster 
Varför har Sverige har varit avvaktande av firandet av pakten mellan Mazepa och Karl den 12:e mot Ryssland för 300 hundra år sedan? Idag är ju Sverige alltid emot Ryssland och tar alltid ställning i Ukrainas favör. Att fira Karl den 12:e i Sverige är så kontoversiellt att man behöver poliskydd.
Jag antar att man från svenskt håll helt enkelt inte anser att Mazepa-Karl XII var början på en 300-årig svensk-ukrainsk pakt.
Jag förstår dock inte hur att det är kontroversiellt att fira Karl XII skulle vara ett bevis för att Sverige är emot Ryssland, det borde ju vara tvärt om i så fall. Men visst är det lite märkligt att små länders nationalism och självständighetssträvanden (nu är ju Ukraina verkligen inget litet land, utom möjligtvis i jämförelse med Ryssland) oftast skildras i positiva termer medan stora länders i negativa. Principen är ju så att säga den samma.