Kris

Efter att ha landat i St Petersburg tar det inte många minuter på vägen in från flygplatsen innan samtalet kommer in på krizis. (Vilket ju har blivit utsett till 2008 års ord i Ryssland.) Har ni också kris i Sverige? undrar killarna som kör mig. Jag bekräftar. Väl framme med annat sällskap kommer frågan upp igen. Jag bekräftar på nytt. Modern i familjen ser lätt förvånad ut, hennes dotter och svärson säger med eftertryck att krisen är mirovoj, det vill säga världsomfattande. Precis som i Ukraina för några veckor sedan verkar folk finna något trösterikt i att Sverige också omfattas av krisen. Samtidigt undrar jag om jag inte luras lite. Visserligen har svenska kronan fallit nästan i takt med rubeln, kursen är ungefär som jag minns från tidigare besök, men det känns som vi bara fått lätta skvalp av de krisvågor som drabbat delar av världen. Räntan är 28% om man köper lägenhet på kredit säger M:s mamma, och jag vågar inte yppa att mitt bolån är nere i under 2 % utan nöjer mig med att säga att det är lägre i Sverige. (Jämförelsen haltar dessutom, för även under de bästa omständigheter är bolånemarknaden väldigt mycket mer utvecklad i Sverige. Vi har helt andra möjligheter.) Och när facken i Sverige gått med på historiska lönesänkningar för att rädda jobben är det ingenting i jämförelse med en artikel i senaste numret av St Petersburg times om ett stålverk i Ural där 16 arbetare hungerstrejkar i protest mot att lönerna sänkts till av en tredjedel av vad de var, deras krav är att de ska tjäna två tredjedelar av den tidigare nivån. Direktören uppmanar arbetarna att sälja sina saker för att överleva istället för att kräva högre lön.