Dagens utgåva av St Petersburg times har en ganska intressant artikel om Attacken på det ryska vita huset 1993, ett 15-års jubileum som gått i alla fall mig rätt spårlöst förbi. I början av oktober 1993 stormades statsrådets hus, det så kallade ryska vita huset, vilket blev den blodiga upplösningen på en konstitutionell kris som hade sin upprinnelse nästan ett år tidigare. Som alltid är antalet dödsoffer omtvistat, 150 lär vara den officiella siffran. Artikeln menar att vissa går så långt som att kalla händelsen slutet för den ryska demokratin, riktigt vilken innebörd den hade är dock inte solklart. Men det hade förmodligen kunnat gå än mycket värre än det gjorde. Artikelns slutsats är följande:
Most important — and probably saddest of all — is the fact that October 1993 did not become a turning point in Russia’s history because nobody learned any lessons from it. The politicians whom Yeltsin and his supporters supposedly defeated eventually carried out their own “creeping coup” and are now constructing something reminiscent of the Soviet system. And they are again running up against the fact that such a system is poorly suited to modernization and progres.
Händelsen är för övrigt rätt utförligt behandlad i Katheleen E. Smiths intressanta Mythmaking in the New Russia.
Med blicken mot öster 
0 Svar to “Stormningen av Vita huset 1993”