En kollega frågade mig om användandet av historiska personer i propaganda i Ryssland, och den jag först kom att tänka på var Alexander Nevskij (1220–1263), furste av Novgorod som nu är aktuell som vinnare av omröstningen Imja Rossii (Rysslands namn). Denna tävling är ett projekt som bland annat leds av tv-kanalen Rossija där den ryska historiens mest betydelsefulla person skulle utses. Om tävlingens slutomgång kan t.ex. läsas i den här engelska kommersantartikeln. Omröstningen är förresten en ganska deprimerande historia, även om man kan glädja sig åt att Stalin som länge ledde kom sist i av de 12 finalomgången. Enligt Kommersant berodde hans höga röstsiffror på fusk, men på den totala rankingen som presenteras på projektets hemsida är han på andra plats. (Läs om människorättsorganisationen YHRMs kampanj mot Stalin som Rysslands namn här.) Den enda kvinnan på topp 12 är Katarina II och listan innehåller få namn som jag skulle kunna tänka mig att rösta på i fall jag hade fått. (Det hade väl fått bli tvåan Pusjkin eller trean Dostojevskij, eller kanske periodiska systemets uppfinnare Mendelejev.) Jag hade nog inte röstat på honom heller, men jag är lite förvånad över att marskalk Zjukov inte kvalade in till finalen. Det är hur som helst en ganska trist bild av ”storhet” som förmedlas av topplistan.
Men tillbaka till Alexander Nevskij. Han är kanske mest berömd för att ha besegrat en svensk här ledd av Birger Jarl i slaget vid Neva 1240. (En av mina lärare i ryska sa att svenska historiker anser att slaget vid Neva aldrig ägt rum eller åtminstone inte haft den betydelse som det tillskrivits i rysk/sovjetisk historieskrivning – fast det kan såklart bara vara utslag av en annan nationalism.), men verkligt eller inte så var det där Alexander fick tillnamnet Nevskij (adjektiv av Neva). Det är efter honom St Petersburgs huvudgata Nevskij prospekt är namngiven, och han står staty i gatans ena ände på ett torg som bär hans namn. Alexander Nevskij helgonförklarades på 1300-talet och slaget vid Neva har används för att rättfärdiga den ryska närvaron vid Östersjön och visa att St Petersburg är byggd på mark som var rysk långt innan Peter I började bygga sin stad där. Alexander Nevskij framställs som en nationalhjälte som försvarade Ryssland mot invaderande fiender. Han utnyttjades flitigt i den sovjetiska propagandan t.ex. i samband med andra världskriget som på bilden här intill. Sergej Eisensteins gjorde en propagandistisk film om honom 1938. Och som visats av omröstningen om ”Rysslands namn” så anses han tydligen fortfarande vara en gångbar symbol.
Med blicken mot öster 
Jag hade gärna sett Dostojevskij som Rysslands namn! Han fångar den ryska själen och förkastar förnuftet som bara en sann ryss kan!
Av finalomgångens utbud hade jag nog också röstat på Dostojevskij.
Över lunchen igår hade jag en lång och engagerad diskussion med två kollegor (låt oss kalla dem A och P) som började med debatten om litterär kanon och fortsatte via statens fastighetsverk till den ovan nämnda topplistan. Vi var alla tre överrens om att det var en ganska trist lista, men P framhöll att den var rätt lik de svenska listor som röstades fram runt millennieskiftet: lite kungar, någon vetenskapsman och några författare. (Vi har ju dock inte några spektakulära tyranner i klass med Stalin att rösta på…) Problemet var att ingen av oss kunde komma på några bättre personer att rösta på. Man kan ju naturligtvis förkasta den här typen av topplistor helt, men de har någon märklig attraktionskraft… Vårt närmsta förslag till lösning var att man skulle kunna få rösta på fiktiva personer, även om A ifrågasatte hur mycket mer verkliga verkliga personer är så att säga, där P (som god kronobergare) föreslog Kristina från Duvemåla till den svenska topplistan. Jag har dock ännu inte lyckats komma på någon bra rysk kandidat.