Ett nästan sovjetiskt toppmöte

När jag öppnar bilderna som L skickat med det entusiastiska utropet "Kolla vi finns med på Zentis hemsida!" håller jag på att ramla av stolen av skratt, och eftersom skrattet blandar sig med rosliga hostningar ger jag förmodligen ifrån mig ett fasaväckande läte. I alla fall tittar min tillfälliga norska kontorskamrat förskrämt på mig. På bilderna har L gjort röda ringar kring något suddigt i bakgrunden. Det skulle skulle kunna vara jag i min fula zenitmössa, det skulle också kunna vara någon helt annan.

Bilderna är från Champions Leaguematchen mot Shakhtar Donetsk i tisdagskväll som Zenit vann med 1:0. Mössan inhandlades samma dag eftersom jag insåg att tre timmar på Petrovskijstadion en novemberkväll kräver mössa, rimligtvis en zenitmössa. Och urvalet av mössor i Zentibutiken var inte alltför imponerande.

Eftersom det inte gått något vidare för mina svenska lag i år, är det tur att det finns fotbollströst på andra sidan Östersjön! För som den sportfåne jag är så har min kärlek till St Petersburg naturligtvis även kommit att omfatta stadens stolthet Zenit. Och det är verkligen en bonus att ha fått ett så bra lag som Zenit att hålla på. Sedan jag första gången dök upp i staden har de hunnit vinna ligan två gånger och UEFA cupen. Eventuella beskyllningar om att vara medgångssupporter får jag väl ta med ro… Men bara en sån sak som att kunna få gå på sitt livs första Champions Leaguematch! Jag har sett fram emot det hela hösten.

För motståndet stod alltså Shakhtar Donetsk, ett storlag från östra Ukraina som jag efter viss transkriberingsvånda bestämt mig för att skriva just så. Det är ju trots allt så de presenteras i alla fotbollssammanhang, även om jag skulle vilja skriva Sjachtior. (På klubbens officiella hemsida står det ФК Шахтер FC Shakhtar med stora bokstäver på var sin sida om emblemet – på vilket klubbnamnet skrivs Шахтар… Man kan således rättfärdiga många varianter.)   

Oavsett hur det transkriberas betyder det i alla fall gruvarbetare, och klubbemblemet med sina korslagda verktyg är smått fantastiskt. Donetsk ligger i den gruvtäta Donbassregionen, och enligt den sovjetiska traditionen skulle ju sport utövas av amatörer. Av glada arbetare som höll sig friska och sunda på sin fritid. Idrottsföreningar tillhörde därför typiskt en fabrik eller annan arbetsplats, som järnvägsarbetarnas Lokomotiv, eller fackföreningarnas landsomfattande idrottsförening Spartak. Zenit har enligt den officiella versionen sitt ursprung i Leningradskij metallitjeskij zavod, som bland annat tillverkar ångturbiner. (Det finns även några alternativa ursprungsmyter). I praktiken kom det dock att utvecklas en egen variant av sovjetiska proffs, mest kända är kanske de i arméns CSKA (TsSKA vilket betyder arméns centrala idrottsklubb).

Nåväl, sina sovjetiska förflutna och klubbemblem till trots så är i dag både Zenit och Shakhtar väl integrerade i den globala fotbollskapitalismen, och det är lag i vilka det puttas in försvarliga mängder pengar. Huvudsponsor för Zenit är Gazprom, det statliga gasmonopolet, och där, mina vänner, finns det resurser. Jag har naturligtvis ingen aning om hur avtalen där ser ut, men kan bara konstatera att coach Spalletti och nio utländska spelare samt ett antal ryssländska landslagsmän i truppen inte kostar gratis. En ny stadion är på gång också.

Shakhtar har en minst lika internationell uppställning med rumänsk huvudtränare och ett stort antal sydamerikanska spelare i truppen, samt en stormrik välgörare i Pinat Achmetov. Achmetov är sedan 1996 klubbens president och Ukrainas rikaste man. Han har även finansierat Janukovitjs valkampanj och leder ett företag med rätt intetsägande namn: System Capital Management, men det är väl ingen vågad gissning att det är i gruvindustrin han tjänat sina pengar. Det har i alla fall funnits tillräckligt av den varan för att kunna bygga en toppmodern stadion, den väldiga Donbass-arena som rymmer 50 000 åskådare  och stod färdig 2009. Där ska några av matcherna i sommarens fotbolls-EM spelas.

På den arenan möttes lagen för två veckor sedan i en drabbning som slutade 2:2. Det var en av de mest underhållande fotbollsmatcher jag någonsin sett, som likaväl kunde slutat typ 7:4 till Zenit om det inte vore för storspelande målvakter, och då inte minst Rybka i Shakhtarmålet. (I tillägg till att vara en fantastisk målvakt har han ett fantastiskt festligt namn – rybka betyder liten fisk på ryska.) Returen på Petrovskijstadion var tyvärr inte lika underhållande. Andra halvan av första halvlek var dock riktigt bra, med massiv Zenitpress som tillslut gav utdelning i 1:0 på hörna på tilläggstid. Resultatet stod sig matchen ut, och kombinationen av sjunkande spelkvalitet  och temperatur samt begynnande regn gjorde att jag fick anledning att åter begrunda klokheten i övergången till "europeisk säsong" i Ryssland. Något ljushuvud har nämligen kommit på att det ska gås över till "europeisk modell" med vintersäsong. Vi tar det en gång till: de har alltså tänkt ut att fotboll nu ska spelas på vintern. I Ryssland.

I år blir det alltså ingen ryssländsk mästare i fotboll, säsongen fortsätter till i vår. Zenit leder just nu ligan och med segern över Shakhtar har de ett bra läge för avancemang i Champions League. Nästa match blir toppmötet i grupp G mot överraskningen APOEL Nicosia. Om jag bara kan komma på något sett att se Zenits matcher i Sverige, kan jag alltså se fram emot en intressant fotbollsvinter.

Mina tidigare texter om Zenit: https://blickmotost.wordpress.com/?s=Zenit
Intressant betraktelse om Zenit, Brann och lokal identitet av Martin Paulsen:  http://martinsinblogg.wordpress.com/2007/11/12/zenit-champion/

Ps. Insåg efter matchen att jag har något gemensamt med president Medvedev: En förkärlek för att lägga upp dåliga stadionbilder på sociala nätverk… Kolla in hans här.

See the full gallery on Posterous