För en värld utan krig

Jubileet är över. Regnmolnen ligger tunga över S:t Petersburg, på stan är det ovanligt tyst och lugnt. Skylten på Nevskilj prospekt som varnar för granatbeskjutning är även i år täckt av ett berg av blommor. Ryssland har firat 65-årsjubileet av segern i stora fosterländska kriget. Om detta rapporterar även svenska medier, se t.ex. DN. Och det var inte bara på Röda torget det paraderats, över hela landet hölls parader. På Palatstorget i S:t Petersburg hölls en som säkerligen även den var maffig. Jag såg den inte, vis av förra årets erfarenhet då vi gick och gick för att kunna få en glimt av paraden tänkte jag att den går nog att se i efterhand på nätet, och tackade istället  ja till att åka och hälsa på Baba Olja.

Baba Olja är D:s (som jag bodde hos förra året) farmor. Baba Olja är 86 år, hon har tunt hår och inte så många tänder kvar och bor i en chrusjtjovka i Petersburgs utkanter. Hon bodde i Leningrad under hela belägringen och arbetade på Varsjavskij vokzal ”v svjazi” – med kommunikation. För sina insatser fick hon medaljen för Leningrads försvar. Hon är kort sagt en av alla de hjältar som Ryssland hyllar denna dag.

I sitt rum har hon dukat upp den sedvanliga ryska festmaten: sallader, kaviarsmörgåsar och söt champagne. Hon visar mig gratulationskorten hon fått från president Medvedev, från S:t Petersburgs borgmästare Matvienko och från barnen på en skola som hon besökt innan segerdagen. M och D slår på tv:n så att jag ska få se lite av paraden i Moskva. Sändningen står på medan vi äter, och då och då kommenterar någon det som pågår på tv-skärmen. När paraden är över ser vi Dmitrij Chvorostovskij sjunga sånger om kriget, ”han gör det bäst av alla” tycker de och sjunger med i sångerna de kan.

Så säger de åt Baba Olja att ta på sig sin jacka med medaljerna. Vi ska gå till det närbelägna minnesmärket och lägga ner blommor. D har sprungit iväg till marknaden för att köpa nejlikor, det fanns inga röda kvar säger han lite ursäktande när han kommer tillbaka med en bunt rosa inrullade i tidningspapper. Vid minnesmärket har redan många lagt ner blommor. Vi får några blommor var, lägger dem försiktigt vid obelisken och ställer sedan upp oss så att D:s pappa kan fotografera oss alla. Så kommer plötsligt en lite flicka fram och ger Baba Olja tre rosa nejlikor. ”Spasibo vam” (tack så mycket) säger hon blygt och Baba Olja tar glad och rörd emot blommorna och berättar för de vuxna i flickans sällskap att hon arbetade hela belägringen. Vi hinner inte långt ifrån minnesmärket innan det hela upprepas, en lite äldre flicka och en kvinna i 40-årsåldern ger Baba Olja vita nejlikor och tackar henne så mycket. Hon berättar även för dem om sina krigserfarenheter. De önskar henne hälsa och långt liv – ”vi behöver er”. Så kommer en äldre man, också han med många medaljer, och ansluter till sällskapet. Han berättar att han var med ända till Berlin. Vi blir stående en lång stund innan någon föreslår att vi alla ska fotograferas tillsammans ”som ett minne”. Det gör vi, och så går vi sakta hemåt och Baba Olja håller i sina nejlikor och är så glad över uppmärksamheten. I lägenheten väntar den enorma tårtan som D:s pappa har köpt och varken han eller Baba Olja vill acceptera mina försäkringar att jag faktiskt är alldeles proppmätt efter den första stora biten tårta och inte behöver en till.

Och paraden? Visst går det att se den på nätet om man vill och orkar.

Annonser

2 Responses to “För en värld utan krig”


  1. 1 Peter 10 maj, 2010 kl. 11:30 e m

    Ska bli kul att se paraden imorgon (när jag orkar), kul läsning! Tack! Aldrig hört om mitrij Chvorostovskij, däremot har jag tillfälligtvis sett en annan [väldigt gammal] sångare på Perviy Kanal som antagligen sjunger samma genrer. Han har mörkhårig peruk, kort och krullig och ser *mycket* yngre ut än han är (78?). Minns tyvärr inte hans namn! Får jag dock fråga, DN poserar frågan ”Ska man se det som en maktdemonstration” [9:e Maj], vad tycker du om det? Eller är det bara firande för firandets skull? Jag vet inte så mycket, vore bara kul att höra en åsikt.

  2. 2 Ivanka 11 maj, 2010 kl. 7:54 f m

    Jo, visst är det en typ av maktdemonstration. Men när DN gör jämförelsen att man samma år som technikan återvände anföll Georgien tycker jag det blir lite löjligt. Jag ser det framförallt som en maktdemonstration som är inåtriktad, för att visa att Ryssland åter är ett mäktigt land, och kanske framförallt – att allt är ”normalt” igen. På Sovjettiden firade man ju med sådana här parader, sedan tog Jeltsin bort paraderna, de återinfördes men utan technika och nu är technikan tillbaka. Ryssarna har ju en väldigt förkärlek för stridsvagnar och liknande… Jag har lite svårt att förstå det, men denna entusiasm för technika blossar upp där man minst anar det.

    Och även om firandet var nedtonat på 1990-talet så är inte segerdagen en högtid som någonsin försvunnit utan den har hela tiden firats. Kriget var en sån ofattbar katastrof, den nya officiella siffran är tydligen drygt 26 miljoner döda sovjetmedborgare. Det finns inte någon familj som har någon som dog i kriget, någon som var vid fronten, alla har sin egen krigshistoria. Segern är väl värd att fira, med eller utan stridsvagnar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




Flytt på gång!

Jag håller på och flyttar den här sidan. Än så länge försöker jag komma i håg att publicera inläggen här också, men flytta gärna med mig till blickmotost.se redan nu!

RSS Rysk mosaik

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Annonser

%d bloggare gillar detta: