Är du rent rysk?

En vän till mig skrev i höstas ett entusiastiskt mail om Anna-Lena Lauréns ”De är inte kloka, de där ryssarna”– ögonblicksbilder från Ryssland. När vi var på besök hos henne för ett tag sen fick jag låna den, och nu har jag äntligen fått tid att läsa. Boken gavs ut av Söderströms, ett av de två stora finlandssvenska bokförlagen, förra året och  verkar ha blivit en stor succé. Min kompis bok, som också är tryckt 2008, är andra upplagan och för att få tag på den hade hon hängt på låset till bokhandeln i Helsingfors dagen då de skulle få in de nya böckerna.

Riktigt den hajpen tycker jag nog inte  att boken lever upp till, men det är en högst läsvärd personlig betraktelse av Ryssland skriven med stor värme och kärlek. Jag skulle absolut rekommendera den till någon som vill ha en lättläst introduktion till Ryssland. En intervju med Anna-Lena Laurén om Ryssland och hennes bok kan man läsa i Hufvudstadsbladet.

Lauréns bild av Ryssland stämmer i stort överrens med min. Fast inte helt. Särskilt inte när hon skriver ”Den ryska vanan att nia alla utom sina goda vänner är mycket bekväm.” Då vill jag skrika ”Nooooo, det ryska niandet är besvärligt, obegripligt och onödigt hierarkiskt.” Niandet är sjukt svårt och jag vet aldrig hur jag ska tilltala folk, men jag kanske ska tolka hennes lyriska utläggning som att det finns hopp om att lära sig detta även för nordbor.

Förutom enstaka avvikande tolkningar av fenomen i Ryssland, är det bokens generaliseringar som irriterar mig. Det är ju inte helt oproblematiskt att prata om ”ryssarna” som om vore de likadana allihopa. Jag menar, Ryssland har ändå sisådär 140 miljoner invånare (låt vara att alla ryssländare inte är ryssar.) Och hon växlar mellan att påpeka att det här är hennes personliga berättelse om Ryssland, till att ”så här är det” och alla ryssar är likadana.  T.ex. skriver hon att: ”Egentligen gillar jag inte att tala om mentalitet, men det går inte att förneka att en rysk mentalitet existerar.” Jag gillar inte heller och tala om mentalitet, och kan inte förstå varför det skulle finnas just en rysk och inte en svensk eller norsk. Men, men så tillhör jag ju det folkslag som i stor utsträckning bokens ”andra” och den kontrasterande jämförelsen ur hennes finländska perspektiv. Svenskar är mentalt inskränkta, tråkiga, begränsade och dessutom monumentalt okunniga om Finland. Till skillnad från ryssarna (ja, jag blir provocerad). Jag är ju förvisso mentalt ofri i Lauréns bemärkelse så till vida att jag anser att den av henne hånade svenska politiska korrektheten inte bara är av ondo. Jag är mycket tacksam över att slippa den typen av blatant rasism och sexism som kan florera i det offentliga ryska samtalet.

”Anecdotal evidence” är visserligen ett skällsord i akademiska sammanhang, men i journalistiska funkar det utmärkt. Bäst är Laurén när hon inte gör de svepande formuleringarna utan berättar sina anekdoter, om sina egna erfarenheter och låter massorna bli människor. Jag förstår att man inte kan hänga ut sina vänner hur mycket som helst, ändå är det just det jag önskar att hon gjort, för då hade det blivit en ännu bättre bok.

Annonser

3 Responses to “Är du rent rysk?”


  1. 1 Åsa D 16 mars, 2009 kl. 8:43 e m

    Tack för recensionen! Det är verkligen intressant hur ”rysk mentalitet” alltid kan vara svaret på alla frågor man kan ställa om Ryssland.

    http://rymdhundenlajka.blogsome.com/2009/03/16/150-miljoner-ryska-mentaliteter/

  2. 2 Ivanka 17 mars, 2009 kl. 9:06 e m

    Ja, det är ju en bekväm lösning på något sätt… Hon citerar förresten även den ständigt återkommande Tjuttjevdikten. Men boken är nog ändå snäppet mer insiktsfull än Эти странные русские…

  3. 3 Jan 4 februari, 2011 kl. 1:41 f m

    a few eye-opening anectodes though the script needs to be worked more on

    As Lauren writes in the preface, this is not a book about Russian history, politics and economics. Still she tries to give a brief introduction to Russian history, politics and economics. For understanding Russia and the Russians this can indeed be a good idea. Unfortunately though, she is not very successful. This is not a very important shortcoming. It is not the aim of her book and even among writers that has this as the aim of their books, their analysis is not always that good. It is fair to say that the book would be better if she skipped the subject or, even better, improved the presentation of Russian history, politics and economics in a way that made it easier to understand Russia and the Russians. I will come back to some examples at the end of this review.

    A more important shortcoming of Lauren’s book is that we don’t really get to know the characters and situations she introduces us to. Though many of her observations are quite good, some are real eye openers, all are filtered though her perception and understanding, instead of letting us get to know and get a chance to make up out own opinion about the people, situations and places she writes about. It is for instance obvious that her relationship with a Russian man have brought joys and frustrations that is quite relevant for her book project. If she does not want to use her friends in a book, that is fair enough, but what she has included ends up as too little and not sufficiently alive.

    The characters and situations that Lauren describes is to a varied degree representative for Russia and the Russians. This is not a problem per se. It is quite ok to tell her story, without her story having to be representative. On the other hand it is may be even more difficult to write a good subjective story, as the characters and situations she writes about must be interesting and significant enough to stand on their own feet. The only problem is that most of Lauren’s characters and situations lack this significance. Her story is only interesting to the point where it can give a good and representative impression of Russia and the Russians.

    According to Lauren the Russian celebration of victory day is an example of the Russian pride in their country and the importance of feeling as a part of a strong and important nation that glorifies the Soviet Union as a super power. On one level she is of course right. On the other hand, it is fair to say that Victory day have got its importance in both Soviet and modern Russian history exactly bacause there is so much controversy, fallen heros and pain in Soviet history meaning that the victory in WWII is more or less the only thing that unite the population. The Soviet system, the outdated and incompetent regime that preceded it, every Soviet leader that turned their back on their precessor and most other things are certainly not something that can be used to unite and make people feel proud. This is an important point for two reasons. First because Lauren herself struggles with the Russians celebrations of Victory day. Second beacuse this paradoxial at the same time superitory and inferitory complex goes to the core of the Russian menthallity and attitude.

    According to Lauren, Russian authorities are critical towards the West and the US, because the west have acted hostile and distrusting, regardless that Russia has acted coopreative, generous and constructive during the collapse and aftermath of the collapse of the Soviet Union. She also claims Russia is an authoritan country ”as they tried democracy in the 90s and it did not work for them”. There is no doubt that the West and the US can be critizised for many of its dispositions and actions toward Russia in the 90s. On the other hand it is simply not true that Russia’s policy toward the Baltics and Eastern Europe had anything to do with generosity. Quite on the contrary, the Soviet Union was forced by the west to give political concessions in exchange for political loans that the west, mainly Germany, gave the Soviet Union to finance food for its population. This is important for two reasons. First it helps explaining the feeling of humiliation and the reacions in Russian authoriteis and the Russian populations following this feeling of humiliation. Second the struggeling with repaying loans and the following collapse of the ruble in 1998 can be compared in propotions only with the collapse of the D Mark in the late 20s. As in Germany in the 20s, the crisis did not excactly encourage establishing good realtions with old enemies or democratic development domestically. On the other hand, what we have witnessed is quite less frighening than what was to follow in Germany in the 30s and 40s.

    Laurens comparisions with other former Soviet republics as Ukraine, Estiona and Georgia is also weak. First because Russia at the collapse of the Soviet Union lost an empire, while these other republics achieved independence. 2nd because the situation in these other new independent states are so different – both from each other and in the sense that the same country might have quite different development depending on what you think of. Compared to Russia, both capitalistic Estonia and neo Communistic Belarus have a relatively good economic performance since the collapse of the Soviet Union, while the development in Ukraine and Georgia is surprisingly poor. Georgia and Ukraine both struggle with establishing a national identity that unites the country while Estonia has been quite successfull with establishing a new national identity. Ukraine and Russia struggle with great corruption problems compared with Estonia and Belarus.

    Lauren also has a tendency toward stereotypes – according to her most Russians are patriotic and support the Putin regime. For many if not most of the people I know it is important for them to define themselves as not being patriots and they do not support Putin. I also belive that Lauren over analyses the Russian hessitation of making definite plans as a result of living in an uncertain society. Being a Norwegian, I tend to find Finns and Sweds a bit over the top structured and organized and recognize some of the same leave everything to the last minute philosophy risk/unclearity tlerance in Norwegian and Russian mentality.

    All in all, this is a book that can give you some new insights or make you nod and recongize insights you have allready reached. This is not a book that in any way will give you a thoughout understanding of Russia and the Russians though.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




Flytt på gång!

Jag håller på och flyttar den här sidan. Än så länge försöker jag komma i håg att publicera inläggen här också, men flytta gärna med mig till blickmotost.se redan nu!

RSS Rysk mosaik

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Annonser

%d bloggare gillar detta: