För den som inte kan ryska men vill hänga med i vad som händer rekommenderar jag tidningarna Moscow Times och St Petersburg times. Moskvavarianten utkommer dagligen men Petersburgsvarianten bara på tisdagar och fredagar
Så bör varje Rysslandsvän hålla ett öga på Göteborgsposten numera. Då och då publicerar de artiklar av Svetlana Aleksijevitj (som förvisso är från Vitryssland) som är i mina ögon en av samtidens bästa skribenter. Läs framförallt hennes ”Förförda av döden” som inte längre finns i tryck men som kan hittas på ett bibliotek nära dig eller på antikvariat.
Universitetet i Bremen ger ut nättidskriften Kultura på tyska och engelska några gånger om året med olika teman för varje nummer, det innevarande heter ”The New Moscow: Between Neo-Classicism and High-Tech”. Den kan fungera som en forskningsöversikt med ganska korta och lättillgängliga artiklar, ofta av ryska forskare.
För den som anser sig ha noll koll på Ryssland kan kanske Claes Erikssons Ryssland nu: trender i skuggan av Kreml (som jag skrivit lite om här) funka som en introduktion. För att få veta något om annan politik än storpolitiken i Kreml rekomenderar jag Amanda Lövkvists mycket intressanta I väntan på Lenins begravning (jag önskar jag hade kommit på den titeln!) som låter flera politiska aktiva unga i Ryssland komma till tals.
Orlando Figes böcker är visserligen omständiga och långa men ändå ganska lättlästa och kan nog tilltala en bredare krets än akademiker och Rysslandsnördar, kolla upp Natasha’s dance: A Cultural History of Russia, A People’s Tragedy: The Russian Revolution 1891–1924 (som jag skrivit lite om här), och The Whisperers om hur människors privatliv påverkades av terrorn under Stalin (som jag skrivit lite om här).
Om man är intresserad av det ryska förhållandet till andra världskriget (eller stora fosterländska kriget som man oftare pratar om här) är standardverket den rysk/amerikanska historikern Nina Tumarkins The living and the dead: The cult of the second world war in Russia från 1994. Boken fokuserar i stort på perestrojkatiden, även om det finns tidigare historieskrivning. Den är personlig, lättillgänglig och mycket läsvärd.
