Det borde kanske inte förvåna mig, men jag hade faktiskt aldrig föreställt mig att det fanns astma-inhalatorer för katter. Eller att veterinären skulle tycka att det kunde vara en bra idé för min katt att ha en sådan…
konstigheter
Arkiverade inlägg i den här kategorin
september 30, 2007
Jag har idag för första gången haft ett samtal med en person via tolk. Otroligt bizarrt. Det faktum att jag förstår språket som tolken skulle tolka från gjorde det inte mindre förvirrande. Även om en tolk ska betraktas som ett hjälpmedel är en människa inte en maskin och det var svårt att komma i håg vem det var man pratade med.
september 12, 2007
Läsning av avhandlingsmanus ger oväntade nya kunskaper. Dagens ord är således bastardsvärmare. Enligt Länstyrelsen i Kronoberg är Bastardsvärmare ”vackert färgade fjärilar som är knutna till det öppna, småskaligt brukade kulturlandskapet. De trivs på ljusa och varma ängar och varje art är anpassad till en speciell växt. [...] I takt med att den landskapstypen försvinner minskar även bastardsvärmarna kraftigt.” Vari det bastardiska ligger är dock för mig fortfarande oklart.
september 2, 2007
En av fördelarna med att ha besök är att man får anledning att göra sådant som man aldrig gör annars. Så förutom trevligt sällskap fick jag i helgen klättra upp i stadshusets torn. Och det är i första etappen, i det lilla museet, jag stöter på ordet som beskriver något som förundrat mig länge: cenotafium.
Cenotafium kan på svenska också stavas kenotaf, det kommer av grekiskans kenos – tom och taphos – grav. Det vill säga ett gravmonument som inte innehåller några kvarlevor och alltså strängt taget inte är en grav. Det är ett ord jag aldrig hört förut (men det engelska cenotaph kändes däremot mer bekant). Tydligen mycket hett för viktiga personer under antiken, i modernare tider vanligt förekommande för soldater som stupat i fjärran länder och liknande.
Den kenotaf som länge förundrat mig är Birger Jarls vid stadshuset, som fanns i trämodell inne i tornet. Nu är monumentet åtminstone genrebestämt, fast kanske inte mer begripligt. Jag kan förstå kenotafer över personer vars kvarlevor är förlorade på något sätt. Men som god västgöte vet jag naturligtvis att Birger Jarl är begravd i Varnhem, så hans kvarlevor kan väl varken tyckas vara förlorade eller i främmande land. Att jag fått ett namn på fenomenet gör det faktiskt inte mer begripligt. Att mannen som grundade Stockholm får ett monument vid stadshuset är väl inte helt orimligt – men en fejkgrav?
juni 23, 2007
Jo, jag gillar faktiskt Norge även om det inte verkar så
Posted by Ivanka under konstigheter[3] Comments
För en kort stund trodde jag nästan att jag hamnat i Norge; eländiga stod vi i regnet och stirrade på den mörklagda ica-butiken och insåg att den faktiskt var stängd. Ja, jag vet att det är midsommardagen, men ändå. Nedslagna fick vi traska vidare till Brommaplan där man tack och lov kunde lita på kooperationen.
Jag har aldrig upplevt kulturchock så tydligt som under mina första veckor i Oslo hösten 2004. Förmodligen för att jag förväntade mig att Norge skulle fungera som Sverige – det gör det inte. Varje dag var fylld av förtvivlan över att försöka uträtta små vardagliga ting. Det största problemet var rent administrativt och stavas personnummer, utan det kan man inte göra någonting, och ett sådant kunde jag inte få.
Norge må vara rikt, men frågan är om det kan räknas till de civiliserade länderna. Två viktiga saker fattas nämligen: 1. De får inte skolmat 2. Man kan inte betala med visa-kort. Och det ligger något i det där med den sista sovjetstaten. Nog för att den norska byråkratin är besvärlig, men jag tror jag vet vad han syftade på: servicen! Om man mot förmodan skulle bli trevligt bemött av servicepersonal berodde det med största säkerhet på att de var svenskar.
Att affärerna är stängda på söndagar kan man väl vänja sig vid. (Logiken i den norska lagstiftningen om hur stor en butik kan vara och ändå kallas kiosk och således få vara öppen på söndagar kommer jag dock aldrig förstå mig på.) Mot slutet av det två-åriga programmet hade jag faktiskt vant mig vid det mesta. Jag hade inkorporerat ord som korps och bunad i min vokabulär, undvek skickligt roligt, anledning och semester. Inspirerad av mitt första 17-maj firande började jag till och med fundera på att leta fram min gamla folkdräkt.
Fast att norrmän varken fikar eller äter lunch var det svårt att vänja sig vid. Hur ska man kunna lära känna sina kollegor om man inte har fikarast? Och hur ska man orka en hel dag om det enda man förväntas inta är en löjlig (brun)ostsmörgås?
Ps. Det omvända perspektivet, alltså Sverige sett med norska ögon finns på bloggen Stranger in Sweden som jag följer med stort nöje. Hon är inte alls lika förtjust i fika som jag är.
juni 21, 2007
Jag bestämde mig häromdagen för att ta reda på om jag hade några läsare. Det hade jag visade det sig, vilket gör mig en smula nervös. Det mest fascinerande var dock att jag kunde få reda på vilka sökord folk använt för att ta sig hit. Resultatet var följande: 1. katter öronskabb bild 2. Ryssland böcker 3. minimal lägenhet 4. rörliga bilder 5. ekvilibrist.
Föga förvånande har alla dessa snabbt studsat av sidan… Jag måste ändå på något sätt beundra deras ihållighet i sitt sökande – det här lär ju knappast varit den översta träffen på de sökorden.
juni 14, 2007
Att alkohol är ett allvarligt folkhälsoproblem i Ryssland är väl ingen nyhet. Nu kan man läsa en artikel på DN med titeln ”Sprit dödar ryska män” där man bland annat kan läsa följande:
Män som hade alkoholproblem eller drack vad som förskönande beskrivs som ”alkohol ej avsedd som dryck” löpte sex gånger större risk för att dö för tidigt än män som inte hade alkoholproblem eller var nykterister.
No kidding! Alltså, ”alkohol ej avsedd som dryck” är rengöringsmedel, parfymer, lösningsmedel och sådant. Att människor som förtär sådant har en högre dödlighet kan väl knappast förvåna någon. Jag hade till och med trott att den skulle vara mer förhöjd än 6 ggr. Men det kan väl knappast bara vara i Ryssland det är så? Det är gissningsvis inte särskilt nyttigt att dricka lösningsmedel i andra länder heller? Mycket möjligt att gruppen är större i Ryssland än annorstädes (ryska män har trots allt en så låg medellivslängd som 59 år – lägre en pensionsåldern!) men det framgår inte av artikeln…
juni 11, 2007
På strandvägen såg jag tidigare idag två ryska damer i fotriktiga skor. Det tror jag aldrig att jag sett tidigare. Är en fördom på väg att krossas?
juni 6, 2007
Nej, det är inte fotboll. Efter några varma dagar är det lätt att konstatera att Sveriges nationalsport är hetssolning: först till kräfta vinner. På klippor och i parker ligger blottad hud utspridd som strössel i kulör från vitt till rött. Varför? Rödbränd hud är fult, svider och kan orsaka cancer. Mänskligheten upphör aldrig att förvåna mig.
juni 2, 2007
(Varning! Nu ska jag själv göra något jag inte gillar när folk gör: generalisera om manligt och kvinnligt.)
Jag var inkallad till en gymnasieklass igår som ”expert” på östfronten under andra världskriget. I denna klass finns några killar som tycker att andra världskriget är det mest spännande som finns. Men inte alla aspekter av det, utan det är slag, trupprörelser och vapen (stridsvagnar!) som gäller. De här killarna är långt ifrån ensamma. Jag känner nästan hur många män som helst som har en motsvarande besatthet. Till exempel är jag är gift med en (specialintresse flygplan) och dotter till en annan (mer inne på slagskepp) och kan räkna upp en lång rad till, många av dem har för övrigt vägrat vapentjänst…
Jag är också intresserad av andra världskriget, inte bara av den ryska synen på kriget idag utan när jag var yngre läste jag massor av böcker om det. Men de böckerna jag läste fokuserade på människor och vad som händer med dem. På nazismens omänsklighet, krigets fasor och motstånd mot övermakten. Hur människor påverkades och vad en sådan katastrof innebar för samhället efteråt. Min man däremot sitter hellre klistrad framför dokumentärer i stil med ”tyska handeldvapen under första världskriget”. När vi läste samma artiklar om kvinnliga flygare i röda armén funderade jag på vad de tänkte, kände och påverkades av upplevelserna. Han började snacka om flygplanens tekniska specifikationer…
Nej, det ligger knappast i generna, men är det någon som har träffat en enda person av honkön som tycker att vapen, trupprörelser och slag är särskilt spännande?
