När jag skulle åka ut och träffa sökförbandet Ingrija för första gångentänkte jag förbereda mig genom att köpa en karta över området. Jag skulle ju trots att gå över och försöka hitta på för mig okända marker. Försöken hade dock ingen större framgång, jag hittade kartor över Leningradlänet men ingen som var tillräckligt detaljerad för att vara till någon större hjälp. Nu, när jag har varit ute där i markerna ganska mycket har jag ofta reflekterat över att det inte används några kartor i sökarbetet, eller att de få kartor som används är väldigt dåliga, kopierade, handritade och inte särskilt detaljerade. Uppväxt i ett Sverige där man med jämna mellanrum tvingades ut i skogen med karta och kompass för orientering har detta tyckts mig vara en konstig brist. Vid flera tillfällen har jag frågat om kartornas frånvaro, och fått svaret att det finns inga.
En kollega från Litauen har också bekräftat att det inte fanns detaljerade kartor tillgängliga i Sovjetunionen, men nu har jag äntligen fått lite fylligare kunskap om det hela, från Thomas Boréns avhandling om Petersburgsförorten Ligovo (där för övrigt min kompis D:s farmorbor) där just kartor är ämnet för ett kapitel. Kartor omgärdades av samma säkerhetstänkande som det mesta i Sovjetunionen och var antingen sekretessbelagda, förvrängda eller i mycket liten skala. Det var till och med svårt att få tag på de förvrängda stadskartor som fanns, där vissa hus och gator kanske var borttagna, eller flyttade på, eller där vägar som inte fanns var tillagda.
De riktiga kartor som fanns var var inlåsta och bevakade av KGB. Även geografistudenter och forskare kunde ha svårt att få tillgång till dem. På Universitetet i Tartu undervisade man inte ens i kartografi på geografiinstitutionen. Det fanns ju ändå ingen efterfrågan på kartografer. De kartor som fanns över Sovjetunionen utelämnade hemliga städer, förvrängde avstånden och flyttade sjöar. Topografiska kartor började inte släppas till allmänheten förrän 1989, men fortfarande runt millennieskiftet då Borén gör fältarbete till sin avhandling är falska kartor i omlopp. Han hittar kartor som ger en mycket märklig bild av förorten Ligovo, och berättar en anekdot om hur han hamnade längst ut på Vasilijön med en karta som inte alls stämde med vad han såg omkring sig.
Även i västvärlden var kartor förr begränsade, det var inte meningen att vanligt folk skulle ha den här typen av kunskap om hur världen såg ut. Så var fallet även i Tsarryssland, men föreställningarna om kartors potentiella farlighet levde alltså kvar och förstärktes under Sovjettiden. Till och med mer än 20 år efter Sovjetunionens fall är det alltså fortfarande brist på detaljerade kartor, särskilt utanför storstadsområdena. Och orientering utsätts de nog inte så ofta för i de ryska skolorna…
—————
Thomas Boréns avhandling Meeting-places of transformation är tillgänglig i fulltext här: http://www.avhandlingar.se/avhandling/d44a51a4f7/
Som illustration har jag valt den mest detaljerade krigstida karta över Sinjavinohöjderna som jag sett. Och jag har bara sett den så här, lösryckt från sitt sammanhang. Så jag vet faktiskt inte varifrån den kommer.
Kartor faller väl kanske inte vanligtvis in under något av mina specialintressen. Men det här var faktiskt både jätteintressant och helt nytt för mig!
Mycket intressant kunskap. Inte alls förvånande att det var så i Sovjet. Och förmodligen igen är, i Ryssland (inte överallt, men vissa områden gissar jag). ??
Johan J
Nej, trots att jag har varit väldigt förvånad över den här bristen så är det kanske inte så förvånande egentligen. Det har sin egen bakvända logik på något sätt. Det är ju också möjligt att det här säkerhetstänkandet aldrig helt försvunnit, det finns ju mycket sovjetiskt som lever kvar, och kanske börjar tillämpas mer igen. Det vet jag faktiskt inte.
Ingenting av det här sovjetiska finns kvar idag, påstår jag. Högdetaljerade kartor över varenda tänkbar landsände i alla skalor finns att köpa i bättre bokaffärer. I friluftsaffärer finns vandringskartor, vildmarkskartor och topografiska kartor som täcker de mest avlägsna obebodda delarna av Sibirien. Samma sak gäller sjökort. Så att det skulle vara ett problem få tag på kartor idag förstår jag inte riktigt. Dessutom går precis allt att pirat-ladda ned via nätet, inklusive ryska generalstabens kartor.
Sitter man hemma i Sverige och behöver en viss karta går det ju bra att beställa på ex ozon.ru så får man den budad hem på en dag eller två.
Vad gäller Sovjettiden: vad jag vet var även väderprognoserna topphemliga och inte tillgängliga för allmänheten. Om väst skulle bomba dem imorgon skulle de inte kunna veta vad det blev för flygväder, lydde logiken. Och jag tror inte det fanns telefonböcker heller, rätta mig om jag har fel -
Det är ju över tio år sedan Borén gjorde fältarbetet till sin avhandling så diskussionen är väl inte helt up to date… Jag har ett antal mycket detaljerade kartor över S:t Petersburg, men har gått bet på topografiska kartor över Lenoblast. De jag har funkar väl att köra bil efter men är inte någon hjälp i skogen. Det kanske finns mer detaljerade men jag har letat och frågat och när tillräckligt många sagt att det finns inte så gav jag upp. Kanske för att det inte direkt är någon större friluftsturism dit? Men skulle du stöta på någon får du gärna tipsa :)
Om telefonböckerna har jag ingen aning, men det här med väderprognoserna nämner Borén också vill jag minnas.
Tycker att jag nog måste kommentera lite om orientering i Sovjetunionen. Det är inte alls så att sporten är eller har varit något okänt fenomen utan redan på 80-talet fanns det både elit- och breddverksamhet i ganska stor omfattning. När det gäller intresse för natur och friluftsliv så har faktiskt länderna lite längre österut ganska mycket gemensamt med norden och där har även orientering sin tydliga roll. Man begränsades nog egentligen mer av brist på kontakter med omvärlden än vad man gjorde av kunnande och intresse. På 90-talet när vägarna västerut började öppnas upp så blev de postsovjetiska orienterarna ganska snabbt en kraft att räkna med och idag är Ryssland, Ukraina, Baltikum och till och med Vitryssland om inte stormakter inom sporten, så i alla fall respekterade och viktiga länder. Så sent som i förra veckan blev det till exempel medaljer för både Lettland och Ryssland på orienterings-VM.
När det gäller orienteringskartor i forna Sovjetunionen så finns det gott om såna, men naturligtvis var det väldigt styrt vilka områden som man fick rita. Områdena som kartorna täcker är dock inte särskilt stora, sällan över 10 kvadratkilometer eller så. Deras kartritare var mästare på att framställa bra och detaljerade kartor utgående från enbart ett vitt papper med hjäp av kompass, stegning och vattenpass för höjdmätning. Att få tillgång till flygbilder eller korrekta topografiska kartor som grundmaterial kunde de bara drömma om. Om man är rysktalande och intresserad av att undersöka om det finns orienteringskartor i något särskilt område i Ryssland så skulle jag surfa in här och ställa en fråga i gästboken: http://www.moscompass.ru/news/index.php
En annan intressant aspekt på kartframställning i Sovjet är de så kallade ”spionkartor” som togs fram över bland annat Sverige. Det är alltså specialkartor med kyrilliska bokstäver som framställts för att underlätta Warsawapaktens framryckning i fientligt territorium. De är inte några kopior av officiella kartor utan man har kryddat med egna observationer och fältarbete och ibland även lite fantasi. Exakt varför man lade ner så mycket jobb på detta är för mig fortfarande oklart. Kanske var alla ryska soldater usla på att lära sig latinska bokstäver, kanske litade man inte fullt ut på uppgifter i svenska kartböcker, eller kanske var det bara ett sätt att motivera sitt ”spionnätverk” genom att ge dom någon förment meningsfull fredstida uppgift?
Vad menar du med ”tillräckligt detaljerade”? Är 1:200 000 tillräckligt detaljerad? Det finns en massa sådana kartor. En ligger just nu framför mig. Över Pskovlänet. Om du behöver kartor för sökandet, kanske kan dessa kartor vara dig till nytta: http://www.podvignaroda.ru/ (gå där till ”календарь боевых действий”, välj ”карты” och ”период”).
Tack för tipset om Подвиг народа, ska kolla där. Men den typ av kartor jag varit ute efter är inte främst historiska kartor (men det kan vara bra till annat), utan nutida detaljerade topografiska kartor, som man har t.ex. till orientering. I skala 1:200000 har jag kartor över Leningradlänet.
Tack också till Erik för orienteringstipset, du har helt rätt i att jag gav orienteringssporten en onödig släng, och jag har även hört med en kompis här i St Petersburg som håller på med orientering om kartor men hon trodde inte det fanns några kartor över just det här området som väl inte är särskilt lämpligt för orientering egentligen.
De finns säkert: http://maps.o-sport.ru/mapinfo?map=48,
http://topmap.narod.ru/47/orient/index.html
Och de fanns förrän 1989. Jah har fortfarande hemma i Petjora en karta över området vid Hoverla (1:20000 eller 15000) i västra Ukraina som mina föräldrar köpte när vi var där på semester sommaren 1982.