Melbourne Cup i seminarierummet
Efter två trötta och lätt förvirrade dagar började så allvaret här i Sydney igår med seminarium där vi och några av våra värdar skulle presentera sin forskning. Det var, fick vi lära oss, ingen vanlig dag igår. Det var första tisdagen i november. Och första tisdagen i november betyder Melbourne Cup!
Melbourne Cup, ”the race that stops a nation”, är alltså inte vilken galopptävling som helst. Det är ”the longest, richest and most coveted race” i Australien. Det går över 2 mile (numera metriskt anpassat till 3200 meter) och har löpts sedan 1861. Loppet är ett så kallat bona fide handicap vilket innebär att de bästa hästarna får bära mer vikt. Det är det lopp det spelas absolut mest på i Australien, och det är många som bara satsar en gång om året på just det här loppet.
Första tisdagen i november är till och med en helgdag i vissa delar av landet. Under andra världskriget skickades en film av loppet till fronten på mindre än ett dygn och de australiensiska soldaterna fick höra att ”this is what you’re fighting for” (huruvida det verkligen höjde deras stridsmoral framgick dock inte….)
Och även om inte en av våra värdar hållt en 15 minuters föreläsning om ”the national cultural significance of the Melbourne Cup horse race” så hade de tröga svenskarna förstått att något var på gång utifrån all reklam för tävlingen och för-, efter- och runtomkring fester som vi sett. För att inte tala om alla uppklädda damer med lustiga hattar som traskade runt i stan, och då är vi ändå 100 mil eller så från Melbourne…
Så, vårt seminarium avbröts alltså för storbildsprojecering av galopp. Seminarierummet fylldes av massor av folk som kom utsmygande ur sin hålor för att se loppet. Plötsligt hade jag ett glas champagne i handen och fick veta att det hade ordnats ett ”sweep” där alla deltagare hade fått varsinn häst, jag hade uppenbarligen satsat på nr 20 Daffodil. Någon minut senare var det hela över, segrade gjorde nr 21 Shocking och utan att riktigt ha insett ”the national cultural singnificance” av det hela så återgick vi till det akademiska seminariet.
