Efter en vecka med alltför mycket formellt brevskrivande har jag funderat en del på hur det komma sig att artighetesfraserna till personer man inte känner och ska betyga sin aktning – och som då också indikerar avstånd – är så tillgivna och personliga. När man däremot får en personlig relation till människan i fråga kan man släppa på tillgivenheten och använda lite mer neutrala ord. Det känns lite bakvänt på något vis.